Av Dorthe Smeby

Ida Kristine Gismervik, frilans grafisk designer
www.idagismervik.no

Jeg har fått installert et bittelite hjemmekontor i et hjørne på soverommet. Ironisk nok er det mest irriterende jeg har der selve kjernen ved arbeidsplassen – nemlig skrivebordet. Irritasjonsmomentene går mest ut på at den har blitt fryktelig ustabil og knirkete på sine eldre dager. Dermed lever jeg og macen min alltid litt farlig, da selv det minste lille dunk er nok til å vagge pulten såpass mye at innholdet i vannglasset eller kaffekoppen tipper over… Jeg er veldig glad i den, og klarer ikke helt å kvitte meg med den siden den har fulgt meg helt siden barndommen, og før det tilhørte min mors barndomshjem. Men av praktiske grunner er den stadig oppe til vurdering.

Jakob Warg, illustratør og grafisk designer
www.jakobwarg.com

Det är ganska lätt att svara på - det måste vara pappersskäraren. Det är ett objekt som är designat för att (enbart) skära papper rakt. När man ser på objektet så antar man att den skär utomordentligt. Men en sak som är säker är, lita aldrig på en pappersskärare och speciellt inte den vi har på våran arbetsplats. Den skär alltid snett hur du än gör. Men det roliga är att den fortfarande står kvar.

Mads Rønold, content manager/creative hos Saatchi & Saatchi
www.saatchi.no

Den mest irriterende tingen på kontoret mitt må vel være stolen min. Den er langt bedre enn den forrige jeg hadde, men allikevel irriterende. Den er trukket i et slags sky-materiale, som blir godt og klamt på varme dager. Nå har høyre armlene løsna i tillegg. Jeg har faktisk en umbrakonøkkel i skapet ved siden av meg - jeg tar og strammer det armlenet med en gang.

Erik Kirtley, studerer grafisk design og illustrasjon ved Konstfack
www.erikkirtley.com

Jag har ganska långa ben och just därför har skrivbordet blivit det mest irriterande objektet på min arbetsplats. Bordet går nämligen varken att höja eller sänka (eller ens vinkla!). Sänker jag min stol så kan jag inte sträcka ut benen. Höjer jag stolen för att få plats för benen, får jag huka mig över datorn. Datorn är ju dessutom en laptop, vilket inte gör det hela lättare…

Kristine Stensrud, redaksjonell medarbeider og tekstforfatter

Min sidemann og kollega har en tendens til å utvide sitt territorium inn på mitt tydelige område. Her snakker vi stabler med papirer, permer, tomme CD-covere, minnepenner, kataloger, gamle magasiner og annet han ønsker å spare på, og de vokser i høyde for hver eneste dag. Når bunkehøydene har nådd et kritisk punkt begynner de å spre seg også i bredden, som ugress, over på min plass. Min personlige og intime sfære blir sakte men sikkert spist og minimalisert gjennom noen hektiske uker før deadline. Når dette påpekes ryddes det som regel opp i bunkene i løpet av en to-tre ukers tid, før det hele starter på nytt. Dessuten er jeg forbanna på Java.